Kan det vara våren som börjar kännas av långt där inne i bakhuvudet! Eller så är det bara vanlig svensk ilska över situationen. Har länge bara accepterat läget och försökt godta det hela. Nu är det som någonting vaknat inuti och vill göra uppror! Börjar få lite mer styrka! Vågar tänka tankar som jag varit rädd för innan och bara bäddat ner långt ner i det undermedvetna. Nu måste jag hålla kvar den här drivande känslan och börja arbeta framåt! Gäller ju inte bara det känslomässiga utan även allt praktiskt som kommit i kläm. Måste ta itu med framtiden nu! Ska kolla vilken bild som ska få representera detta då?