Tokigt va,precis när jag skrev det förra inlägget så hörde någon av sej och beghövde hjälp på jobbet. Det verkar ju nästan som det skulle vara fejk att skriva så.Vilket sammanträffande. Nu har jag i alla fall slutat och hunnit smaska lite fredagsmys också. Det är en märklig känsla när man går hem från jobbet sent en lördagskväll,sent tycker i alla fall dom vi bäddar ner vid sju åtta tiden på jobbet. Då är de så trötta efter sin dag som varit fylld med att vara gammal och sjuk. Sedan går man ut i natten och möter alla de som just kommit ut och är på vag till krogen,unga och friska. Man får en särskild syn på vad det verkligen innebär att vara gammal,oj sen är det många som säger jag är inte rädd för att bli gammal,men det borde man vara för ingen kan veta hur det blir den dagen. Visst finns det en och annan som klarar sej helt utan krämpor och elände, men för de flesta är det ett helvete och många vill bara sluta,men kan inte. Och vem kan sitta nöjd och säga att jag har i alla fall gjort allt riktigt medan jag var ung,nej fy attan skulle verkligen inte vilja se in i andra människors samveten och veta vilken skuld de försöker dölja därinne. Allt kommer ifatt en tror jag i alla fall, och då är det för sent!