Av någon anledning som jag bara svagt kan ana sedan min tidiga barndom,så har jag nog på ett ganska hårt sätt fått i mig att aldrig ljuga eller vara ohederlig på något sätt mot andra människor. Direkt aga har jag aldrig varit utsatt för under min uppväxt vad jag vet. Kanske en dask i arslet som dom sa men nåt annat kan jag inte påminna mej om. Men däremot har jag obehagliga känslor av något slag som jag inte riktigt kan beskriva när det gäller att jag skulle undanhålla något eller inte säga sanningen. Jag har alltid varit väldigt rädd för att någon skulle kunna tro fel om mej,alltså att man av misstag tog mej för något som jag inte är.Klarar inte av det åt något håll egentligen. Vill inte att någon ska tro att jag är bättre eller sämre än jag är,vill bara att ska ses och upplevas som jag verkligen är. Då gäller det att jag framställer mej så ärligt och öppet som jag kan. Hela tiden säger som det är. Berättar och för en öppen dialog med de jag möter i livet. Det tar ju också tid att lära känna en människa på rätt sätt så att man törs visa sitt innersta. När någon ljuger ,undanhåller eller förnekar mej så blir jag såklart mycket kränkt,det borde väl gälla alla förmodligen. Till det lägger jag en otäck känsla av skam. JAG SKÄMS för att någon annan kränker mej. Förmodligen är jag väl arg på mitt hjärta för att jag inte kunde lita på att mina känslor var rätt. Så vad gör jag? Den här känslan vill jag lägga tillbaka dit där den kom ifrån.Jag tänker inte bära någon annans ryggsäck. Det har jag gjort alldeles för länge nu Den som måste skydda sitt  liv och leverne med att ljuga förtala och förneka ska inte göra det mot mej. Så ja! Detta är min blogg och jag bearbetar mina känslor här,om jag vill! Detta är mina egna känslor om mej själv och min syn på sanning och hederlighet!