Färdig med alla måsten för den här kvällen i alla fall! Och som vanligt hittar tiden på att gå medan man håller på. Hade tänkt att ta mej en kopp kaffe på altan innan jag går och lägger mej men det är nog ganska onödigt kom jag på när jag ser vad klockan är. Det blev ett långt och spännande telefonsamtal i stället,men det är alltid lika trevligt att höra vad de goda vännerna har för sej! Vi hade gjort samma erfarenheter både han och jag,det motsatta könet beter sig lite underligt just nu,vi kom fram till att det nog börjar dra ihop sej för jakt för de som inser att sommarens glamourdagar snart är över,då vill man kanske gärna ha någon på gång så inte vintern blir så lång och ensam......Ja ja,vi är i alla fall på det klara med var vi har varandraoch såna vänner gillas! Vi är ju stora nu försjutton och kan stå på egna ben,å inte faller vi samman heller bara för att det blåser tokvindar runt om oss! Nu när jag går och lägger mej ska jag grunna på lite om det där med kommunikationsuppgiften som jag jobbar med. Har du någonsin försökt att resonera med en dement och samtidigt ilsken gammal människa så förstår du på vilken bana jag är inne på. Här gäller det att veta vad och hur man säger saker. Det gäller att använda sej själv och sin känsla på rätt sätt,och framför allt att hitta motpartens nivå och kunna lägga sej där men ändå inte liksom. Ibland är det svårt när man faktiskt måste se till att någon faktiskt måste sköta sin hygien eller inte rymma hem till en mamma och pappa som varit döda i många många år. Det räcker inte med att säga som det är då för att få stopp på det hela. Ibland,för vissa stackars människor är varje sekund en ny dag,ett nytt liv! Det svåraste är när man ser någon i stadiet när de emellanåt förstår hur "tokiga" de är och blir ledsna och rädda för det i sina klara stunder. Hoppas,hoppas,hoppas att jag ändå gör någon pytteliten skillnad för någon av de jag möter i mitt jobb,eller att någon anhörig åtminstone för en liten stund känner att någon finns för dem och deras bekymmer. Då blir jag nöjd!