Det var en i början på augusti, en av de där sensommarnätterna  som kan vara så där underbart svala och sköna.Jag väckes av ett mullrande ljud och plötsligt knackade det på min dörr. Eftersom jag redan lagt mej så smög jag försiktigt  och undrande upp för att se vem den sena nattgästen kunde vara. I gatlyktans sken såg jag ett väl patinerat fordon från en svunnen tid stå parkerat. Å där på min furstukvist stod Mannen som tänker med hjärtat! Godafton Soulshine viskade han till mej,får en ensam nattsuddare slå sig ner vid ditt bord? Vi smög oss försiktigt genom mitt hus i den dunkla natten och slog oss ner på min altan. Under några vackra stilla timmar i den ljumna sensommarnatten satt vi där tillsammans och samtalade. Glada skratt hördes ut i den månbelysta trädgården!
Så småningom måste Mannen som tänker med hjärtat vidare på sin färd genom natten innan gryningen skulle komma och göra natten tilldag. När vi skiljdes åt tog riddaren min hand och kyssten den ömt.......Jag vaknade plötsligt av väckarklockans skrällande....åh det var bara en vacker dröm......men nej nu mindes jag,det var faktiskt sant, Mannen som tänker med hjärtat var ju här hos mej inatt. Jag fick plötsligt ny energi och studsade upp pigg och glad för att starta en ny arbetsdag.