En sak jag funderat på en hel del genom tiderna är var gränsen skall gå mellan barn och föräldrar när man växer upp. Vissa saker är vuxensaker när man är barn och det har man inte att göra med,fick jag lära mej under uppväxten. Om mamma pratade med någon väninna och man kom i närheten när det var vuxenprat så sa hon menande till andra vuxna,små grytor har också öron och så bytte de samtalsämne tills man gjort sitt ärende och gick in på sitt rum. För det var där man skulle vara när mamma hade främmande. Eller så fick man vara ute. visst gjorde vi saker tillsammans även familjevis men det var ändå en skillnad mot idag var gränserna gick.Idag har de där gränserna suddats ut och barn vuxen umgänget ser helt annorlunda ut. Det är väl mest på gott tycker jag,i alla fall när man ses live,då är det väl trevligt att man kan umgås alla tillsammans och prata och göra sånt som passar alla. Men hur är det t ex med Face bok och bloggar och liknande ställen? Undrar vad jag skulle ha tyckt om att min mamma hade haft facebook när jag var tonåring? Jag menar om hon hade skrivit och betett sej som många av de äldre gör där idag? Då var man ju så noga med att ens föräldrar inte skulle skämma ut sej och göra något som märktes. Då skulle ju ens kompisar tycka att det var man själv som var dum,ja ni vet säkert vad jag menar.Idag är det ju de vuxna som många gånger beter sej barnsligt och skriver saker öppet i loggen som jag själv kan tycka är över gränsen. Sedan sitter samma föräldrar och förfasar sej över att folk inte har vett eller hyfs och inte kan använda sunt förnuft! Vad kan det bero på! Det finns vuxna som öppet är mycket elaka mot andra på både fejjan och bloggar som skulle gapa och skrika högt om någon gjorde så t ex mot deras barn eller anhöriga. Svär och domderar. Sedan säger de som försvar äh mina ungar är vana de bara skrattar,de vet hur jag är! Jaså är det så!Tänk om min mamma dragit fräckisar som var riktigt grova på loggen när jag var tonåring eller svurit riktigt fult och sen sagt åt mej att använda ett vårdat språk! Lyssnat jag? Nej! Jag vill ge credit till alla ungdomar som beter sej mycket snyggare än många vuxna män och kvinnor på både bloggar och facebook.De vet att det inte bara är en glasruta de sitter framför utan hela världen finns där! Ett motto jag tänker ha på de ställen jag finns är: skriv inget på nätet som du inte kan tänka dej att läsa i dina egna föräldrars logg.



Vad vill du egentligen vara för sorts förebild!