På jobbet i morse fick jag göra sällskap med vår SSK till en kund och ta blodsockerkurva och ge insulin. Så nu är min Insulindelegeringklar. För några år sedan då jag fortfarande arbetade med utåtagerande barn och ungdomar,som jag i stort sett gjort i hela mitt yrkesliv,hade jag väl aldrig kunnat tro att jag skulle pyssla med det jag idag gör. Visst har jag provat på liknande uppgifter en gång för länge sen men hade då aldrig i tankarna att jobba och utbilda mej i den här branschen. Ändå känns allt så självklart,det finns ingen rädsla eller tvivel att utföra de här sakerna. Många vuxna är ju t om rädda för att bli stuckna i fingret för ett litet blodprov,men det har jag aldrig varit,inte heller för att göra det på någon annan. Behovet av att kunna hjälpa är väl större än motsatsen tydligen. Synd bara att det är ett så lågavlönat yrke även om OB tiderna gör en del. Fast lönen idag är nästan värd att skryta över,men så jobbar jag ju också "alltid" som mina kollegor uttrycker det!


Har ni sett,pennan till vänster är en sån jag använt på jobbet,den till höger sticker jag i dom som förtjänar det!