Vid fyra tiden när jag skulle ge mig iväg mot min vän som skulle hjälpa mej att få på vinterdäcken så var jag helt slut. Nån form av förkylning på gång. Jag frös och ver helt eländig men ville verkligen få på däcken så jag gav mej iväg ut . När jag åkte så frös jag så jag körde värme på fullt hela vägen,jätteskönt men jag blev så sömning så jag höll på att somna flera gånger. När jag var framme så ramlade jag nästan in genom dörren, helt färdig. Då säger min snälla vän, -vila du så fixar jag däcken och kollar olja och sånt under tiden. Jag la mej på kökssoffan i den sköna värmen och somnade genast. Efter en timme väcktes jag av nu är det klart,vill du ha kaffe nu? Vilken fantastisk människa va! Sedan satt vi och pratade i flera timmar om ditt och datt. När jag gav mej av hemåt så var det alldeles stjärnklart på himlen,såå vackert. Det märks ju så tydligt där ute på landet.