Bomber och granater vilken adrenalinkick! Det är nästan så jag både gråter och skrattar samtidigt. Egentligen tänkte jag ringa alla jag känner och berätta vad jag gjort men när jag tänker efter så behåller jag det för mej själv och berättar bara i gåtor här vad jag gjort och ska göra. Släpper på det hela när tiden är mogen. Det började i alla fall så här att jag såg någon utanför mitt hus på gatan. Fick lust att prata med personen men det blev inget läge. Efter ett telefonsamtal med några frågor så fick jag reda på det jag ville veta och kunde be personen i fråga ringa upp mej. Nu har vi pratat med varandra och kommer att både höras och ses någon gång i nästa vecka. Hu va spännande ! Tillfällighet? Ja kanske, hursomhelst föreligger en del likheter med en historia jag var med om för några år sen och det gick ju bra! Så nu satsar jag 100% på det här och i tannken har jag ju redan varit en bit på väg så nu är det bara att mobilisera och köra!