Man glömmer

Tänk vad det är svårt att fatta att det är mörkt redan vid tretiden på vintern. En sån här sommarkväll när det är ljust och solen syns fast klockan är halv tio på kvällen och vi är i senare delen av juli. Inte konstigt att man är piggare och orkar mer på sommaren. Det är så vackert i motljuset nu när solen håller på att trilla ner bakom hönshuset, tegelpannornas kant framtill där uppe ser ut som en spets vävd av de sköraste trådar. Vilken retreat jag har, bara jag solen och naturen i en skön harmoni. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0